Varför har man så svårt att uppskatta saker och varför blir man aldrig nöjd? Varför kan man bara inte nöja sig med det man har och det man har uppnått? Varför måste man alltid ha mer? Varför måste man hela tiden sträva efter något bättre, något större? Varföööööööööör? Jag vill kunna nöja mig en vacker dag. Bara tänka, nu är jag nöjd. Men om jag ska vara helt ärlig så känns det som om den dagen aldrig kommer att dyka upp. Hm. Ska läsa nu inför praktikintroduktionen imorgon..jävla skit, jag orkar inte och jag vill inte, vill bara däcka och dö. DÄCKA OCH DÖ. Är på jävlabajshumör, PMS maybe, förhöjd progesteronhalt. AAAAAAAAAAHHHH!!!!!! Hejdå.



xx